Händelserik dag

Vaknade pigg och utvilad idag. Slocknade framför The Bourne Ultimatum igår kväll. Hann inte ens se den korta stunden innan första reklampausen innan jag hade slocknat. Så blev en lång och skön sömn för en gångskull. Sen var det en lugn och mysig förmiddag med älsklingen. Inte så ofta vi enbart kan rå om varandra. Men efter en lång och skön förmiddag, lämnade jag av Samuel hemma hos honom och åkte till Cattis för att hämta upp två stycken startväskor. Sedan vidare till Brickebacken och hämta upp Simone och Emilia för att åka och käka lite lunch.

Visa fullständigt album

På eftermiddagen åkte jag och Ellie till Gällersta kyrkogård och hälsade på Ann-Marie och Roland. Lämnade en gravdekoration och tände ett gravljus. Saknaden efter Ann-Marie är så stor. Du finns alltid i mina tankar Ann-Marie. Finns ingen som någonsin har varit som dig. Du var fantastisk!

Nu sitter jag och kollar på alla bruna fina banankartonger som fyller   ut mitt vardagsrum. Så vackert, eller kanske inte. Ska snart åka och hämta Samuel. Han är hemma hos sig och kollar på fotboll. Han ska laga mat och så har jag hyrt två filmer som vi ska kolla på. Precious och The Kid. Precious såg jag trailern till sist jag var på bio. Och den verkar riktigt bra, men väldigt hemsk. Så här står det på baksidan av dvd-fodralet. “16-åriga Precious Jones har hela sitt liv varit osynlig. Osynlig för pappan som våldtar henne, mamman som slår henne och myndigheterna som bara ser henne som en i raden av Harlems förlorade själar. Men när Precious, för andra gången gravid med sin far, möter en beslutsam och radikal lärare, väcks viljan att förändra livet. ”

The Kid tror jag också är en sorglig film. Så här står det om den. “ Kevin Lewis genomlider dagarna utan mat i Londons fattigaste kvarter, blir slagen av sina missbrukande föräldrar, mobbad i skolan och ignorerad av socialen. Hans liv tillhör aldrig honom själv, inte ens när han blir placerad på fosterhem. Några år senare är han känd som `the kid´, en boxare som lever på illegala matcher i den undre världen. Men en dag ändras allt och chansen till ett ljusare liv står för dörren…” Kommer säkert berätta när jag sett dem vad jag tyckte om dem. Men Simone rekommenderade dem båda och Precious skulle jag ändå se. Det kände jag redan när jag såg trailern. Och det sitter kvar i mig hur himla tyst det blev i biografen under trailern. Det är lite som Henrik Shyffert säger i sin film “the 90-s, ett försvarstal” I jobbiga situationer har man två val, antingen tar man allvarsdörren eller humordörren. Och jag tror hela biografen tog allvarsdörren.